Efter att ha spenderat en natt på ”Surf Hostel” möttes vi återigen av moln och, vad vi nu mera anser som, kyla. Vi bestämde oss då för att överge stranden och söka efter solen i Beverly Hills istället där vi spenderade resterande delen av dagen.

Dagen därpå möttes vi av strålande sol och vi lämnade ”China town-området” som vi hade spenderat natten i för att göra ett besök i Hollywood. Där strosade vi fram längs ”Walk of Fame” Där vi visade vår respekt till våra stjärnor Michael Jackson och Kenny Loggins. När vi va klara med Hollywood fortsatte färden ner mot havet och stranden Santa Monica där vi spenderade resterande tre kvällar i L.A.

Nere vid havet möttes vi åter av de icke omtyckta molnen och diset igen. Så småningom lärde vi oss att de bestod vattenånga från havet och smog från staden och att de låg längs kusten och blockerade solen fram tills två på eftermiddagen då solen bryter igenom. När vi väl lärt oss det här anpassade vi snabbt våra dagar för att få ut så mycket som möjligt av solen och badandet vilket snabbt ledde till att vi alla brände oss rejält. Innan vi lämnade ”Änglarnas stad” hann även Tobias, Erik och Kristian medverka i en reklamfilm i utbyte mot att sitta på en turistbuss en halv dag.

Jonas – som tycker att en solgrillad Mathias är lite väl icke-latjoo

Beatty visade sig vara en ruskigt lokal liten by som inte allt för ofta verkade få besök från folk så längväga som Sverige…

På morgonen därefter gav vi oss in i Death Valley, som inte riktigt levde upp till sitt fruktade rykte men var och andra sidan enormt vackert och fascinerande, för att sedan fortsätta våran färd mot Los Angeles

Jonas – som är överlycklig över att få se lite hav och vatten igen

Nu sitter vi på ett lokalt motell i metropolen Beatty vid nationalparken Death Valley, som vi imorgon ska ta oss igenom för att så småningom anlända till LA.

Grand Canyon må ligga väldigt avsides men det var en fantastisk naturuplevelse. Efter en natts sömn startades dagen med en helikopterfärd i dalen för att sedan fortsätta med balansgång bland branta klippor, ingenting man ville trilla ner ifrån.Längst ute på kanten träffade vi även på en liten nyfiken varelse (ekorre) som vi döpte till Carlos.

Grand Canyon hade gjort sitt efter en förmiddag och resan fortsatte mot Las Vegas. På vägen stannade vi till vid Hoover-dammen som är en gigantisk konstruktion som de flesta av oss blev imponerade av,

//Mathias – som blev lite svag i benen när han tittade ut för ett stup på flera hundra meter.

Phoenix är varmt, Phoenix är lugnt, Phoenix däckade 5 svenskar efter en måltid  utöver det vanliga, Phoenix är uppdelat i tre delar, Downtown, Scottsdale och Tempe. Downtown är mest idrottsarenor och hotell, tempe är en lite studentstad med ASU och ett väldigt intressant uteliv innehålande bland annat motorcyklar och världens bästa DJ. Scottsdale är lite finare, väldigt mysigt och väldigt speciellt, kort sagt Phoenix är en bra, det är varmt, det finns mat, det finns stora malls med AC när det är varmt och det finns ytterligare ett universitet som är allt som Chalmers borde vara.

//Mattsson – som  (om han hade råd) genast skulle köpa Phoenix Coyotes…

Fem svenska pojkar med en gemensam vilja att fira midsommar i ett främmande land. Vad göra när ungefär ingen har hört talats om inlagd sill eller ’canned herring’? Svaret stavades IKEA. Så det begav sig de ca 4 milen till närmsta IKEA i Frisco. IKEA serverade svenska ”klassiker” som kanelbullar med glasyr och friterad kyckling med strips. Men det var ju inte den maten vi var ute efter, det var ju sillen och köttbullarna. Tyvärr visade det sig att sillhyllan var ganska urplockat så gänget fick klara sig utan måsten som t.ex. senapssillen.

För att summera så bjöds det på midsommarsupé med snaps i form av rysk svartvinbärsvodka (Hallands fläder gick inte att finna), sill, färskpotatis, rågbröd, tunnbröd, ost, egenrullade köttbullar och en sallad.

Middagen var mycket trevlig och köttbullarna blev hyllade av deltagare från såväl Estland, Tyskland och USA. Efter en sådan multinationell middag så begav sig gänget för att vidare utforska Dallas uteliv…

//Mattsson – som nu sedan länge lämnat Dallas, som visade sig vara en ganska märklig stad…

Efter att på kvällen innan ha testat och försökt förstå oss på Dallas uteliv lät vi den här dagen istället få följa ett lite lugnare mer semestervänligt tempo. Så efter att Jonas spenderat en timmes morgondatning med boxningssäcken som hänger på bakgården åt vi egen frukost hemma där vi bodde för första gången på resan.

Dagen fortsatte sen i ett relativt avkopplande tempo fram till att vi begav oss ner mot staden Dallas (som för övrigt verkar sakna ett centrum) för att besöka ”The Sixth Floor Museum”. Museet ligger i samma hus, på samma våning i samma rum som skotten som dödade John F Kennedy och handlar givetvis om just den här händelsen. Så än en gång fick gänget ta på sig muséehörlurarna och vallas runt som en skock får. Det var dock en oerhört intressant upplevelse då gänget i detalj fick följa vad som hände innan, under och efter mordet.

Efter den här något nedstämda upplevelsen behövde vi något som piggade upp oss lite. Vi begav oss då till ett enormt shoppingcenter här i Dallas som heter Northpark Mall. Här avnjöt vi en underbar måltid på T.G.I Fridays. Så småningom var vi så fullproppade med mat och cheesecake att vi behövde lite fri lek inne på Northparks alla butiker. Kvällen avslutades senar med ett besök på shoppingcentrets egen bio där vi såg filmen Hangover (som gav oss en och annan idé på hur vi skulle kunna fördriva tiden i Las Vegas).

Jonas – som börjar bli lite sugen på nästa äventyr nu

Efter den son sköna slappdagen i Nashville drog gänget vidare. Vi skulle ta oss till Memphis, Elvis hemort. När vi väl kom fram var staden mystiskt öde och det låg grenar överallt. Det kändes lite som att komma till en sönderfallen spökstad(likt 28 dagar senare). Men det visade sig att det precis varit en storm där och det var söndag, då ingen är ute. Det blev en rätt lugn kväll med delar av gänget i en bar och delar på motellrummet.

Dagen därpå bestämde vi oss för att se Elvis hus, Graceland. Det visade sig vara en riktig turistfälla då vi blev runt jagade som en flock får med hörlurar i öronen. Dock var det intressant att se hur han bodde och vad han presterat i sitt liv.

Därefter åkte vi raka vägen mot Dallas. Och då menar vi raka vägen. Så rak att Erik stundtals glömde bort var den stora runda grejen framför honom användes till. Ett snabb övernattning med tvätt på en av LaQuintas sviter stärkte trötta ögon. Kristian tog nu över körandet och tog oss med en varsam hand in i Dallas. Där mötte vi upp med Mathias kompis Per som bor och studerar här. Snäll som han är får vi nu bo här och kommer som det ser ut nu spendera midsommar här.

Igår tog Per oss runt i Dallas och visade oss universitetet och staden. Det är en väldigt stor skillnad från Memphis. Vissa lite finare kvarter har till och med sin egen polis och brandkår. Det har även blivit varmare(vilket vi inte trodde var möjligt) och grader som 45 är inte ovanligt. Så idag har alla utom Mathias införskaffat flip-flops, han köpte en proper seglar-outfit. Eftermiddagen kommer ägnas åt bokläsning och lätt solande.

Erik – som är väldigt väldigt varm

Efter en blöt kväll med alldeles för mycket skrålande till gamla Rednexdängor behövdes en heldag dedikerad till absolut ingenting. Förmiddagens största ansträngning blev att ta sig från hängmattan till den uppblåsbara poolen som var placerad mitt i den stekande solen.

Lunchen avnjöts på en mexikansk restaurang ett kvarter från boendet och bjöd på en orgie i fajitas, tortilla-chips och guacamole. Hittills på resan har ingen restaurang erbjudit så hög standard på varken service, matupplevelse eller prisvärdhet som denna vilket bidrog till ytterligare ett besök innan Nashville lämnades.

Efter matkoman var ingen speciellt intresserad av någon ansträngande aktivitet så longboardåkning, läsning och fortsatt vilande fick räcka.  När solen började gå ner och magen skrek efter mat blev suget efter Nashvilles bargator allt för stort och middagen åts på en pastarestaurang. En överdrivet inställsam Tony blev kvällens servitör och han lyckades med konststycket att både missa beställningar och spilla glass på Kristian.

Efter en snabbvisit på baren bredvid kändes några öl i trädgården vid hostelet mer lockande och det fick avsluta en någorlunda händelsefattig dag.

// Mathias – som knaprar i sig ett stort rör med Pringles – Mozzarella Sticks

Dagen började med en tidig väckning på ett motell utanför Knoxville. Det var tänkt att resan skulle fortsätta direkt till Nashville men tack vare en servitris i Philadelphia så hade vi fått nys om en festival i Manchester (drygt 30mil från Knoxville). Festivalen var Bonnaro och där skulle bland annat Beastie Boys och Bruce Springsteen spela. Halvvägs dit så fick vi svar på ett mail vi hade skickat angående biljetter, det visade sig att det inte fanns några…

GPS-Patrik fick guida oss till Nashville, men inte utan ett depåstopp på Wal-Mart med tillhörande lunch på Arbys! Efter en väg som verkade vara utlagd efter att någon på infrastrukturskontoret hade lagt en linjal mellan Manchester och  Nashville så var vi äntligen framme.

I Nashville så var det lite fler människor än vi hade tänkt oss… Det var tydligen CMA (Country Music Awards festival) i staden. Så gänget var återigen utan boende. Efter en kort vandring kryssande mellan diverse country-scener i den sköna 35 gradiga hettan uppstod ett stort ”vi-måste-bo-här-inatt” behov.

Mycket tur(!) senare så hade vi ett boende och gänget gjorde sig klara för en kväll downtown Nashville. Mer förtäljer inte historien men kort sagt så är kontrasten Nashville/Göteborg ganska stor.

//Mattsson – som likt Mathias tog seden dit han kom…